Någon som känner igen sig?

I wanted to be like you, I wanted everything.
So I tried to be like you and I got swept away ..

So lonely inside, so busy out there.
And all you wanted was somebody who cares ..

I have should known better, but I didn't and I can't go back.

Ett råd: börjar ni kräkas, så kommer ni inte att kunna sluta. Så börja inte.

Jag tar inte på mig något ansvar för svaren på frågorna som ställs.
 

Failure.

När jag misslyckas med något, då vill jag bara dö.

Idag är det en sån dag.

Jag har varken ork eller energi till något.

Jag har hetsätit som en gris den senaste veckan .. Och knappt fått upp något. Jag kommer att rulla fram snart. Vet ni vad det sjukaste är? Det enda man vill, det är att bli smal och det enda man tänker på är mat och godis? Och sen motion. Mat är något som kretsar i mina tankar varje sekund, eller ja socker. Jag är sockerberoende. Som jag känner nu så är jag en uppsvälld vattenmelon. Äckligt, risigt. 

Att man tillåter sig att bli så vidrig?

Hur sjukt är det inte?

Fun. – We Are Young - feat. Janelle Monáe

"My seat's been taken by some sunglasses asking 'bout a scar
and I know I gave it to you months ago, I know you're trying to forget
but between the drinks and subtle things the holes in my apologies
you know I'm trying hard to take it back"

I know they say if you love somebody you should set them free.. But it sure is hard to do and I know they say if they don't come back again, then it's meant to be. This is the long goodbye someone please tell me why, are you ever coming back again?

-

Sömnlös ..

Ilskan blandas med alla andra känslor. 

Illamåendet försvinner inte.
Du försvinner inte.

Känslorna försvinner inte.

Tankarna försvinner inte.

Ibland så önskar jag att jag aldrig träffat dig.

Ibland funderar jag varför vi ens möttes? Vad var det för mening med vårat möte? Vad fick vi i slutet ut av det? Jag vet inte. Det är bara tröttsamt. 

Äta, spy, äta, spy, äta, spy .. Spy, spy, spy .... Hålla allt kvar?

Illamående.

Idag mår jag inte alls nå bra. 
Ibland så känns allt helt hopplöst. 

Illamående, mat, godis, vikt - usch jag spyr bara jag tänker tanken. Fyfan. De senaste veckorna har jag ätit och svultit mig var och varannan dag. En riktig jojo-sväng. Plus att det är lingonveckan. Tror ni att man känner sig smal? Nej. Jag vill skära bort halva mig, eller spy tills jag försvinner. Jag är så jävla äcklig.

Och inte är det någonting som fungerar för mig precis just nu heller. 

I snart 5 månader har jag tänkt och drömt om samma kille, och det känns som att jag dör på insidan varje gång han dyker upp i mitt huvud. Jag blir galen!! Saknad kan verkligen tära sönder en inifrån och ut. Det är sällan jag gråter, men jag gråter fortfarande över samma människa efter 5 månader. Alltså, hallå??! Vad är det för fel på mig?

Efter 4 år så har jag hittat hit igen. Det var längesen. Alldeles för längesedan. 

När jag var i min "läkningsperiod" antar jag att jag glömde bort att skriva.

Idag 4 år senare har mycket förändrats och samtidigt väldigt lite. 

Jag har flyttat långt hemifrån, och trivs med det. Men träningen har varit det som legat i fokus hela tiden. Träning, mat och vikt. Dock så kan jag prata mer öppet om det idag, men det är fortfarande något jag tycker är väldigt jobbigt och slitsamt. Jag blir aldrig nöjd. Och blir jag nöjd så varar det några dagar, sen är jag igång igen. Men jag kräks mindre, mycket mindre. Förr var det varje dag, idag kan det vara från några ggr i veckan till varannan eller var tredje vecka. Bereonde på hur jag mår psykiskt och hur träningen går. Men jag har haft ett långt uppehåll på 6 månader med kräkningarna, så det är ett framsteg, eller hur?

Man får inte vara för hård på sig själv, vi är bara människor.

Do you remember the days when everything wasn’t so complicated?

/ X.