Efter 4 år så har jag hittat hit igen. Det var längesen. Alldeles för längesedan. 

När jag var i min "läkningsperiod" antar jag att jag glömde bort att skriva.

Idag 4 år senare har mycket förändrats och samtidigt väldigt lite. 

Jag har flyttat långt hemifrån, och trivs med det. Men träningen har varit det som legat i fokus hela tiden. Träning, mat och vikt. Dock så kan jag prata mer öppet om det idag, men det är fortfarande något jag tycker är väldigt jobbigt och slitsamt. Jag blir aldrig nöjd. Och blir jag nöjd så varar det några dagar, sen är jag igång igen. Men jag kräks mindre, mycket mindre. Förr var det varje dag, idag kan det vara från några ggr i veckan till varannan eller var tredje vecka. Bereonde på hur jag mår psykiskt och hur träningen går. Men jag har haft ett långt uppehåll på 6 månader med kräkningarna, så det är ett framsteg, eller hur?

Man får inte vara för hård på sig själv, vi är bara människor.

Do you remember the days when everything wasn’t so complicated?

/ X.

 

Nova

3 maj 2012 20:25

Hej, du kommer säkert inte ens se detta men aja. Min kompis lidet av bulimi, hon har erkänt det och sagt att hon har slutat. Fast jag vet att hon inte har det, efter varje måltid springer hon på toa och hon fortsätter förlora vikt. Henes föräldrar vet om det och hon går regelbundet på besök hos vårdscentralen. Dock hjälper inget eftersom allt sitter i psyket. Som vän vet jag inte vad jag kan göra för att hjälpa henne när hon gör allt för att unvika det. Jag är rädd att det kommer gå för långt, hon förlorar ständigt vikt. Ska jag bara se på när hon dör? Hon verkar inte vilja ha min hjälp. Jag tänkte att du kanske kam hjälpa mig eftersom du en gång varit i samma position som henne.

mynameisamy

13 maj 2012 16:55

Hej Nova!
Vad tråkigt att höra. Och jag förstår att du sitter i en jobbig position som vän. Men det rådet som jag kan ge dig är att ge aldrig upp hoppet om din vän. Även om du har försökt att prata med henne, så fortsätt med det. Fråga om vad det är som får henne att må dåligt, oftast är det något som grundar sig på något annat än enbart vikten. Är det något hemma? Har hon blivit utsatt för något? Har hon förlorat någon vän/pojkvän? Försök att stärka självförtroendet och självkänslan, genom exempelvis komplimanger (jag menar, alla uppskattar det).

Det är som sagt psykiskt, så det är ju endast hon som kan ändra på sina egna tankar. Men öppnar hon sig för dig, så måste du känna att du är stark nog att orka lyssna och stötta. Berätta hur mycket du bryr dig om henne och uppskattar henne som vän. De bra sidorna hon har.

Ett tips är att försöka att få henne att gå på toaletten efter ni har ätit något. Och om hon går dit, fråga vad hon känner just nu, och varför hon känner som hon gör. Liksom vad det beror på.

Anklaga aldrig, det ger bara mer ångestkänslor och gör allting bara värre. Och om det är så illa som du beskriver det så borde hon kanske komma iväg till en ätstörningsklinik eller riktig psykolog? Själv gick jag till psykolog i nästan 2 år. Risken finns ju att det utvecklar sig till anorexia.

Jag vet inte om detta var till någon hjälp. Du får återkomma om du funderar över något mer. Men jag tycker att du ska försöka få iväg henne till något annat än hälsocentralen.

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Flinch (feat. Heather Bright) – Light It Up (feat. Heather Bright) Nobody, nobody can tell me that I love too hard, I take it too far Nobody, nobody can tell me that I lost my brain, it's all down the drain     Efter en otroligt tung ve...

  Hej. Många dagar hinner passera innan jag återvänder hit. Ibland känns det som att det är under de allra mest jobbigaste stunderna som jag skriver här, samtidigt är det under de perioderna då mycket känns bra. Det är som att jag måste kolla in...

  Alltså vad är det här med att kolla på en godsak och öka 5kg i vikt, av bara tanken? Nu har tanken blivit handling, många gånger, men inte så många gånger i jämförelse med tanken. Och nu ser jag ut som en strandsatt val. Det känns långt ifrån bra...

  All that counts, is here and now. My universe will never be the same, but I'm glad you came.   Några månader har passerat sedan sista inlägget. Då var jag inne i en jobbig period, jag visste knappt vem jag själv var längre. Jag anpassade mi...

  Long time, no see.   Anledningen till att jag inte är speciellt aktiv här är för att jag sliter ihjäl mig på mitt arbete för tillfället. Jag har arbetat mycket mer än vad jag ska på senaste tiden och har knappt sovit på 3 veckor. Det är jätte...