Flinch (feat. Heather Bright) – Light It Up (feat. Heather Bright)

Nobody, nobody can tell me that I love too hard, I take it too far 
Nobody, nobody can tell me that I lost my brain, it's all down the drain

Efter en otroligt tung vecka och en jobbig måndag, så ser jag framemot morgondagen. Den kan väl ändå inte bli sämre än denna dag? Peppar, peppar .......

Hela dagen har jag tänkt på godis. Hur gott det vore med 1kg godis från Hemmakväll, nytt och färskt som bara smälter på tungan ... Sanningen är väl den att jag inte alls har mycket pengar kvar, och det känns så onödigt att slösa de sista på godis, som jag ändå kommer att spy upp.... Det går inte att hålla kvar det. Jag mår psykiskt dåligt av det.

Igår var det första gången på ca 10 dagar som jag åt ett riktigt mål med mat. Slöseri med pengar där med, jag behöll inte en enda bit av det. 

Muskelkramperna har kommit tillbaka med, det är faktiskt jättejobbigt. Jag vaknar på nätterna och känner hur alla muskler spänner och gör ont, utan att kunna röra mig. Sen när jag "kommer till medvetande" så måste jag skynda mig upp och kasta i mig något mataktigt för att det ska släppa. Gör det jätteont så måste jag duscha i varmt vatten i 15 min..... Borde jag söka läkarhjälp? 

Hej.

Många dagar hinner passera innan jag återvänder hit. Ibland känns det som att det är under de allra mest jobbigaste stunderna som jag skriver här, samtidigt är det under de perioderna då mycket känns bra. Det är som att jag måste kolla in här och påminnas om att det faktiskt kan vara bra under vissa perioder.

Denna gång är det i alla fall en jobbig period. Jag har gett upp maten. Jag vill inte äta. Desto mer jag tänker på mat, som är i princip hela tiden, desto mindre vill jag äta. Men jag är dessvärre mer sockersugen, och det är svårt att stå emot. Men jag har inte ätit något godis på 5 dagar. Det känns helt Ok, men jag vet att jag kan göra bättre.. Det kan alltid bli bättre.  Jag kan alltid vara bättre.

Jag vet inte ens hur mycket jag får i mig om dagarna. Mindre än 1000kcal är det. Men det påverkar hjärnan, jag känner mig seg. Kan inte koppla saker, orkar inte tänka. Helst så önskar jag att jag slapp tänka överhuvudtaget.

Efter regn kommer solsken, jag väntar på regnet så att jag kan ta mig ut i solen igen. Men det eviga väntandet får mig att se svart och vitt. Jag vet inte ens åt vilket håll jag vill. Jag som var så motiverad för någon vecka sedan.

Hjälp!!?

Alltså vad är det här med att kolla på en godsak och öka 5kg i vikt, av bara tanken? Nu har tanken blivit handling, många gånger, men inte så många gånger i jämförelse med tanken. Och nu ser jag ut som en strandsatt val. Det känns långt ifrån bra. Men jag har bara mig själv att skylla. Ibland önskar jag att jag hade anorexi igen.   

Medan vi faller ner, vi håller oss kvar .. 

All that counts, is here and now.

My universe will never be the same, but I'm glad you came.

Några månader har passerat sedan sista inlägget. Då var jag inne i en jobbig period, jag visste knappt vem jag själv var längre. Jag anpassade mig efter olika människor, för att "passa in". Det är jobbigt att vara social och prata med människor som man inte känner och egentligen inte bryr sig om. Är jag ensam om den tanken?

Idag är jag tillbaka i min fristad, här där livet känns lite lättare. Samtidigt som mycket jobbigare på andra plan. Men avslappnat. Jag har dock blivit allergisk mot lösgodis, tro det eller ej... Men jag kan inte äta det alls utan att automatiskt kräkas upp allt. Så nu lever jag i stort sett på mackor (kalorier!!!! I know!), men det är det enda jag tycker om när jag är "sötsugen"... Tränar lite nu och då, men är inte tjock och inte smal. Är ingen skönhet, men inget odjur heller. Jag önskar bara att jag var nöjd med mig själv. Men det är en lång väg kvar tills dess. 

Jag saknar killen i mitt liv. Jag tänker på honom varje dag. 
Det gör lite extra ont i själen .. Allt hade känts lite bättre om jag kunde få ligga och krama om honom varje natt, istället för ingen natt alls. Kärlek - vilken förödande känsla. Helt hopplöst.

Nu har jag delat med mig lite av mina tankar och livet som går vidare, 

hoppas allt är bra med er!

Det blir nog mer skriverier här inom kort.

Take care.

Long time, no see.

Anledningen till att jag inte är speciellt aktiv här är för att jag sliter ihjäl mig på mitt arbete för tillfället. Jag har arbetat mycket mer än vad jag ska på senaste tiden och har knappt sovit på 3 veckor. Det är jättejobbigt, eftersom att detta inneburit att jag inte kunnat hålla mig från mat och godis. Men jag måste ha energi för att orka, försöker jag intala mig själv. Usch. Jag mår långt ifrån bra, men det är svårt att erkänna det för omgivningen. Jag är så trött så jag orkar inte ens skratta längre. 

Jag hoppas ni mår bättre.

Svar på kommentarer och frågor har gjorts till era bloggar, men jag tyckte inte att det verkade fungera.

Ni vet väl vilka ni är, så ni kan väl skicka en kommentar om det inte fungerade.

Kram!

If I could write you a song to make you fall in love ..

I would already have you up under my arm.

Sömn, och bantningspiller vore något.

Bantningspulver har jag, men ingen motivation.

Jag är så himla trött jämt & ständigt..

Inatt vaknade jag av muskelkramper i hela kroppen igen. Det går inte att röra på sig på flera minuter och det gör så ont, eller det känns så obehagligt i hela kroppen. 

http://www.helpguide.org/mental/bulimia_signs_symptoms_causes_treatment.htm

http://pollymertens.hubpages.com/hub/side_effects_of_bulimia_nervosa_hair_loss_muscles_and_bones

Hemma efter ofantligt många dagar. 

Det är skönt att vara borta, vila från tankar med hets, men det är skönt att komma hem och få vila. 

Sommaren går, och jag tänker bada i vassen. Om ens det. Usch, jag har kväljningar hela tiden. Men på senare har jag inte ens orkat spy, jag är för trött. Jag mår bara dåligt. Känner mig mer eller mindre apatisk. 

Ingenting är roligt, fortfarande. Precis allt är fel. Hela tiden.

När vänder det?