http://collarbones.blogg.se/

5 juli 2012 23:41

Hej! Sjukt intressant att läsa din blogg eftersom jag känner igen mig i allt du skrivit. Jag har själv varit inne i skiten som värst men lyckats ta mig ur den värsta fysiska biten, men nu är jag på väg in i det igen! Jag bara undrar hur länge du har lidit av din bulimi? Själv har jag varit ätstörd i ett flertal år men och min bulimi har varat i perioder...
Sköt om dig xx Collarbones

mynameisamy

16 juli 2012 01:11

Hej! Jag har haft min bulimi i 8 år, periodvis fram och tillbaka jag med. Ena stunden känns allt bra, medan jag kan kräkas halvt ihjäl mig i nästa. Så jag förstår att det är svårt och jobbigt att hålla sig från att inte återfalla i samma vanor :( Men vi får kämpa tillsammans, någon dag önskar jag verkligen att jag kunde få ta på mig en bikini, sitta och äta glass med mina vänner och bara vara nöjd med mig själv.. Hur är det med dig?! Kram!!

Melanie

4 juni 2012 00:20

hej där!, när jag läser din blogg är det som att läsa om mig själv, jag har också bulimi och jag märker nu att tänderna håller på att bli gula, hur är dina tänder nu och hur har du löst det? kan det fixas?

läs gärna min blogg: atthabulimi.blogg.se

mynameisamy

4 juni 2012 00:38

Hej Melanie!
Vad bra att du valt att tagit hjälp, det gör mig otroligt glad! Jag hoppas det får dig att må bättre!

Jag använder mig av "Denivits" tandkräm, varje dag och borstar runt 2-3 minuter, 3-5 gånger om dagen. Den hjälpte mig att få bort det fulaste på tänderna. Men jag har alltid gått till tandläkaren ungefär 4-5 gånger per år, så det har varit till stor hjälp för mina tänder. Dock har jag jättedåligt tandkött.. Men ja det är det rådet jag kan ge dig, att köpa den tandkrämen, den är vit med vit-blå etikett med en mun med vita tänder på om jag inte minns fel!

Hoppas det var till någon hjälp!

Kram på dig!

/ X.

Sofia

2 juni 2012 17:59

Hej, att kunna kräkas kan också vara bra, ex om man är full så kan man kräkas på kvällen och slippa en del av illamåendet dagen efter, hur började du att spy? Har försökt med fingrar i halsen men set funkar inte så bra. När du kräktes som mest, hur länge kräktes du efter varje måltid?
Kram Sofia

mynameisamy

3 juni 2012 00:04

Hej Sofia!
Sant, man kan slippa illamåendet dagen efter. Men det är fortfarande ingen garanti på att det fungerar med att framhäva kräkningar.

När jag började med kräkningarna tror jag att jag var runt 15 år. Jag tränade och var ute och gick varje dag, åt inte mer än ett äpple på dagen. Men när jag kom hem så var jag tvungen att äta, eftersom jag fortfarande bodde hemma, så det var när jag började hetsäta när det blev middag som jag mådde dåligt. Vilket ledde till att jag började stoppa fingrarna i halsen, och använde även tandborste när det inte gick. Längden på kräkningarna kunde vara från 5-20 minuter, beroende på vad jag ätit och ångesten.

Jag rekommenderar inte att börja, för när man väl har kommit in i det så är det svårt att sluta.

Hoppas svaren var till någon nytta!
/ X.

Anonym

13 maj 2012 13:09

hej!
jag vet att detta kan kännas enormt påträngande och du behöver inte svara om du inte vill. det är nämligen så att det var en person som påminner som dig som bor i umeå just nu. det kan inte vara du va?

mynameisamy

13 maj 2012 16:40

Hej!
Nej, jag är bosatt mer söderut!

angelica

19 februari 2012 11:07

Hej! Jag är en 17årig tjej. Har bulimi. En fråga jag har,hur vågar man såra sina föräldrar genom att berätta om sina äckliga kräkningar?hur kan man berätta vad man lider av?

mynameisamy

19 februari 2012 18:11

Hej Angelica!
Efter många om och men vågade jag berätta för mina föräldrar att jag lider av bulimi, och det var jobbigt. De tyckte att det var jobbigt, men de hade redan förstått att det var något som inte stämde. Och förmodligen så vet redan dina föräldrar att det är något som inte stämmer när det gäller mat & vikt. Kanske inte vad det är, men det brukar märkas att det är något som inte står rätt till.

Det bästa du kan göra, är att berätta för dem. De kan hjälpa dig, och det känns mycket bättre att kunna prata med någon om det. Speciellt när man är inne i de värsta perioderna. För när de vet, då kan de förstå hur du tänker och känner också. Och om du inte vill sitta ner och prata med dem, så kan du skriva ett brev, där du berättar vad du känner om dig själv, mat och vikt. Hur du känner när du kräks, och hur du mår när du ser dig själv. Annars så tycker jag att du ska kontakt med kurator/psykolog, och få hjälp av någon utomstående, så kan de prata med dina föräldrar sedan. Det går att lösa!!

Och var inte rädd för vad dina föräldrar ska tycka. De älskar dig över allt annat och vill att du ska må bra! De kommer att hjälpa dig och det kommer som sagt kännas mycket bättre efteråt!

Hoppas det har varit till någon hjälp!