redan i ettan började tankarna kring mat, motion och att vara smal, smalare, smalast att komma. jag var då smal som en sticka, men fortsatte att träna. i fyran led jag av anorexi. jag var alldeles för underviktig, mest skinn och ben. jag kunde inte äta på grund av ständig magvärk och att bli tjock var ännu värre. både mina föräldrar och läkare hotade med att lägga in mig på sjukhus som har varit min största skräck sedan år tillbaka, vilket gjorde att jag bättrade mig. jag gick upp några kilo och fortsatte som vanligt, tränade, men inte lika ofta och jag började äta normalare. i sexan kan man säga att jag blivit relativt frisk. såg mer normal ut i kroppen och träningen och maten påverkade inte lika mycket. i sjuan gick jag in i en depression som gjorde att jag slutade äta, igen. jag gick ner fruktansvärt mycket i vikt, det var inte förän sommaren kom som jag började återhämta mig. jag umgicks med vänner som tyckte om mig för den jag var och det gjorde mycket, även den här gången gick jag upp i normalvikt. i åttan mådde jag förvånadsvärt bra, men det goda håller ju inte i sig alltför länge. i nian kom depperissonen tillbaka, men den här gången började jag hetsäta istället, vilket leder till sjukdomen som jag fortfarande lider utav än idag, nämnligen bulimi. både skuldkänslorna för maten och min skam är mycket stor. jag skäms så mycket över min ätstörning, så mycket att jag inte vågar be om hjälp för att bli av med den. det är ingen som förstår och jag vet precis hur folk kommer att se på mig, misslyckad. det går inte att förstå vad som händer varken i hjärnan, vilka tankar som snurrar eller i kroppen, hur den reagerar, hur ont det gör när halsen bara rivs sönder. man kan inte förstå om man inte har genomgått det själv.

jag kände att jag måste bara få skriva av mig, förhoppningsvis så finns det andra som vågar ta mod till sig och ta hjälp. jag är för stolt, jag vill klara mig på egen hand. vilket är det stora felet med mig.

 

Jenny

3 februari 2008 18:06

Gud vad hemst! Men jag tycker du är stark som vågar skriva det offentligt och att du är medveten om att du lider av ätstörningar för då finns det ändå hopp att du kan bekämpa den en dag! Lycka till, jag tror på dig!

http://jennypennys.bloggagratis.se

 

Amy.

3 februari 2008 19:37

Tack så mycket, det värmer!

 

Sissi i Norge

3 februari 2008 19:55

Du har kommet kjempelangt som INNRØMMER at du er syk!
Vi vil alle mest av alt greie oss selv, men livet har lært meg at å be om hjelp er en STYRKE - ikke en svakhet, som mange av oss er opplært til å tro.
Lykke til videre - jeg tror du vil klare dette!

http://sissi-mor.bloggagratis.se

 

Amy.

3 februari 2008 22:40

Ja, jag vet. Men det är så svårt att låta någon som man inte känner komma så tätt inpå livet och berätta sina personliga tankar för, bland annat om synen på maten men även om självhatet.

Tack det värmer verkligen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Flinch (feat. Heather Bright) – Light It Up (feat. Heather Bright) Nobody, nobody can tell me that I love too hard, I take it too far Nobody, nobody can tell me that I lost my brain, it's all down the drain     Efter en otroligt tung ve...

  Hej. Många dagar hinner passera innan jag återvänder hit. Ibland känns det som att det är under de allra mest jobbigaste stunderna som jag skriver här, samtidigt är det under de perioderna då mycket känns bra. Det är som att jag måste kolla in...

  Alltså vad är det här med att kolla på en godsak och öka 5kg i vikt, av bara tanken? Nu har tanken blivit handling, många gånger, men inte så många gånger i jämförelse med tanken. Och nu ser jag ut som en strandsatt val. Det känns långt ifrån bra...

  All that counts, is here and now. My universe will never be the same, but I'm glad you came.   Några månader har passerat sedan sista inlägget. Då var jag inne i en jobbig period, jag visste knappt vem jag själv var längre. Jag anpassade mi...

  Long time, no see.   Anledningen till att jag inte är speciellt aktiv här är för att jag sliter ihjäl mig på mitt arbete för tillfället. Jag har arbetat mycket mer än vad jag ska på senaste tiden och har knappt sovit på 3 veckor. Det är jätte...