ska jag vara lättad eller ledsen?

jag har förlorat två av de som jag har trott varit mina bästa vänner, dels min föredetta pojkvän som vet precis allting om mig, inifrån och ut. min barndomskompis som jag har varit bästa vän med sen 8år tillbaka. det känns lite tragisk, men i längden så mår jag mycket bättre att ha dom ur mitt liv. det var människor som sårade allra mest, dom bara tog och tog, men gav aldrig tillbaka något. därför känns det som en lättnad, samtidigt som dom även lämnar ett stort hål efter sig. men tomrummet efter dom kommer att fyllas med både glädje och sorg från annat håll och jag känner att jag inte klarar av att umgås med negativa människor just nu, det blir bara ännu värre för mig. åh, jag är så självisk.. ibland önskar jag bara att det var jag som fick stå där istället för dig, för jag vet att du inte klarar av situationen, att vara ensam. jag vet inte alls .. det känns som en lättnad, men även som en börda. det går inte att beskriva..

jag har en sådan ångest så jag inte kan sova. det spelar ingen roll om jag har tränat idag, det känns som att det inte var bra nog. det är aldrig tillräckligt mycket. jag hatar mig själv. varför skulle just jag bli så ful, fet och äcklig? jo för jag förtjänade det, jag förtjänar att må som jag mår, ingenting som jag gör är bra nog ändå. alla hatar mig, det går inte ens att tycka om någon som är äcklig och fet. jag kan lika gärna ta livet av mig, varför skulle ens någon vilja se mig i livet?