Gud vad jag saknar månaderna med dig. Det gör så ont när jag tänker tillbaka på allt.

Jag borde inte göra det, jag vet .. Men att ha ditt ljusblonda hår, de där ljusblå ögonen som glittrar till i solskenet och ett perfekt leende som en bild framför mina ögon .. Det går inte att släppa taget om den bilden. Vår första dejt, den var så himla perfekt och mysig. Alla resor och alla dagar som jag alltid hade dig med mig. Jag kände mig hel. Att alltid veta att du var en sekund bort, det gjorde mig trygg. Du ville alltid veta mer, du var nyfiken och du fick mig att älska livet igen. 

Ibland funderar jag på hur det skulle ha varit om den där hemska kvällen aldrig hade inträffat. Om jag hade valt att stanna hemma. Vart hade resan tagit oss? Känslor är något ofattbart, jag kommer aldrig förstå mig på dem. 

"Happiness is like the old man told me, look for it, but you will never find it all.

But let it go, live your life and leave it .. Then one day, wake up and he'll be home.."

Någon som känner igen sig?

I wanted to be like you, I wanted everything.
So I tried to be like you and I got swept away ..

So lonely inside, so busy out there.
And all you wanted was somebody who cares ..