Illamående, mat, godis, vikt - usch jag spyr bara jag tänker tanken. Fyfan. De senaste veckorna har jag ätit och svultit mig var och varannan dag. En riktig jojo-sväng. Plus att det är lingonveckan. Tror ni att man känner sig smal? Nej. Jag vill skära bort halva mig, eller spy tills jag försvinner. Jag är så jävla äcklig.

Och inte är det någonting som fungerar för mig precis just nu heller. 

I snart 5 månader har jag tänkt och drömt om samma kille, och det känns som att jag dör på insidan varje gång han dyker upp i mitt huvud. Jag blir galen!! Saknad kan verkligen tära sönder en inifrån och ut. Det är sällan jag gråter, men jag gråter fortfarande över samma människa efter 5 månader. Alltså, hallå??! Vad är det för fel på mig?